BÄR MASKEN NÄR DU FALLER

3009827423 misstag färgar mitt välmående. Jag tror jag skakar av alla misstag. FUL FET FUL FUL FETTO.

Q: Why do bears have fur coats?
A: Because they'd look stupid in anoraks!

Jag gillar att rita björnar. o p u s s n e j k r a m

ANOTHER DAY IN NOWHERE

Jag har förbannat jävla ont i varenda muskel. Jag har tjuvstartat med mitt nyårslöfte (att skriva matdagbok). Mina akvarellfärger är fortfarande spårlöst borta. Kanske ligger de på någon knepig plats hos far. Jag tvivlar på att man kan tappa bort något i Pytemalien, ett litet dammigt källarhål på knappa tjugoen kvadrat. Fast däremot trodde jag en gång att jag tappat bort marsvinet Märta, men hon hade visst bara krypit ner i hösäcken.

Dagens mission: få musklerna att göra mindre ont, koka grönkålssoppa, göra klart julklappen till Khira. Det vore mer än ball om hon fick den innan nyår.

Just ja, I <3 BEER kladdet ovan är ett självporträtt med min osynliga björnkompis., han som brukar följa med mig på spelningar och hålla mig sällskap när ingen annan gör det. Det finns musik som gör en ölsugen, typ Dead Ghosts och Ganglians. Det borde man spela på barklubbar.

GREETINGS FROM KHIRA

Fick ett superfint julkort från Khira. Det glittrar och stjärnan blänker som en spegel, fast den effekten tog scannern död på. Min kropp gör ont, jag har ätit min obligatoriska grönsakssoppa med bönor i vinäger till lunch, värmen spred sig i kroppen och alla muskler slappnar av och värker som fan fan fan. 

Det känns inte som jul, fast klapparna är klappade och julmaten inköpt. Ska bara fler peppisar ikväll, det kanske piggar upp. Kanske ska lyssna på ngt mera juligt än Glasser, men d är ju så förbannat jävla bra.

GREETINGS FROM ELSIE

Fick julkort från Elsie (kollaget är från Elsies) och far, så här ser de ut: http://lh3.ggpht.com/_-Sf8-6KETQI/TRHV8yy-vYI/AAAAAAAABn0/gYyNQMDnk-A/julkortfraelsiel.jpg Jag skäms för att jag inte har skickat några julkort. Drömde en massa konstiga mardrömmar om skolan och att Märta och Agnes fördubblade sig och jag hade fyra marsvin. Sedan en massa om straffregister. Fast hellre drömma mardrömmar än att inte sova alls. Jag hoppas verkligen att min sömnlöshet blir liksom.... oexisterande snart. Eller att jag ska få något att sova på. Jag vågar bara inte be om det. Just nu lyssnar jag på Bear in heaven och Wild nothing (ni som tycker att  bandvalen  låter ovanligt lätt om hjärtat för att komma från melankoliska högtalare, jag varvar banden med den depremierade pandan) och dricker julkaffe.

p.s ja, jag försöker återinföra polokragen i min garderob, jag har faktiskt kvar två apsnygga efter mina pandatonår som jag inte kan göra av med, men idag är det liksom nej nej nej få plagg kan få mig se så tjock ut med de är ju snygga för fan.

December Starlet covers #51 1978 & #49 1979

Just nu är jag cepeledsen för kom inte iväg till Elsie idag. Jag stod och väntade på pendeln i säkert fyrtiofem minuter och även om den kom så skulle det inte vara hundra om jag kom hem smärtfritt. det är askallt, både i luften och hjärtat. Nu: dricka gold tea, lyssna på Wild Nothing och dela pink ladys med marsvinen.

CHEW ON MY SKIN

Tack och lov att jag kollade mailen idag, det var ju sista svarsdag till vårterminens kurser o allt. Idag sket jag i föreläsningen, helt bull eftersom jag faktiskt var där men jag kände mig så outhärdligt ful. Det var som om min hud sved, jag kunde liksom känna hur den flagnade av. Jag vet att det kanske inte anses som en giltig anledning att skita i livet men mycket av min ångest och panik bottnar i min ugliness. Det är så krasst. Det finns de jag vill träffa men jag vågar inte visa mig. Även de jag träffat förr får inte se mig nu. En av mina största dagdrömmar nu är att flytta ut dit ingen kan hitta oss, bo i ett kråkslott med katter och ja, en marsvinsfarm. Och fjordingar att utfodra på morgonen. Men jag vet att det är ohållbara fantasier.

S L I P P E R N I E S S

HALKA. Glida. Flyta. Så många sätt att förflytta sig som inte innefattar steg. Jag glider när jag halkar jag flyter på fruset vatten. Från vattnet kan man inte ta sig uppåt, inte kliva upp men stiga ur. Men man kan sjunka.
Jag är rädd för att halka. Det en massa snö på trappstegen, så mycket snö att min fot inte får plats. Jag rädd att ramla baklänges. Häromdagen undvek jag trappan från pendeltåget som leder ner till bussarna, jag gick runt istället. Jag missade bussen. Det är väl som det brukar, jag undviker det som skrämmer mig och istället slirar jag liksom i snömodden framåt. I detta fall slirandes en och halv kilometer i snöstorm och visst fan var det broöppning.

Var hos mor idag, vi gjorde piroger (a la vegan och polska) sedan var jag hos Elsie. Vi spelade Yatzy (nähå!), hon hade grävt fram min favoritträrning och bara för det vann jag två gånger. Det var idag det.

DO IT WITHOUT ME, DO IT WHEN I'M GONE Despicable Dogs Small Black
JAG ORKAR INTE MERA NEJ NEJ NEJ NU FÅR JAG NOG. Snälla, inte mera nu. 

DUCKS ON HOLIDAY

Jag vet inte om det  bara är jag, men visst låter det mycket värre med BEGRAVA än SKOTTA JORD ÖVER MIG? Men å andra sidan är det nog inte bara jag eftersom framsidan även är försnällad.UNDERBAR OCH FIN LÄSNING OCH WOW KOLLA HJORTEN! Vaction Time på inducks: http://coa.inducks.org/story.php?c=W+VP++++1-01

and when I slow it down it's clear
just how it's what they don't say that's
what counts

Jag och den döda koltrasten anser att Panda Bears Slow Motion är årets bästa låt. Det är uppenbarligen många som inte håller med men det är säkert bara för att de inte vet hur det är att vara en mosad fågel. Vi vet, vi älskar.
Det luktar äppelcidervinäger i Pytemalien. Det är bara för jag lämnade maten framme igår. På något vis tycker  jag att det luktar gott. Jag vill inte gå hemifrån dag. Känner mig apful och äcklig. mina läppar spricker. Men solen tittar in och jag har köpt lite musik. Så nu måste jag gå ut, jag måste förtjäna plattan. Min ugliness och fulhet är ett handikapp.

I'M SO TIRED OF DISAPPERING

Imorse har jag lyssnat på Avey Tares ghost of books på repeat. Det är en utomordentlig repeat one låt. Idag ska jag äta middag med Elsie. Det blir bra. Jag hatar fett i nästan alla dess former. Jag hatar fett hår och fet hud. Jag hatar fettfläckar på papper och textiler. Jag har inget matfett hemma. Jag hatar stekt och friterad mat. Jag äger ingen stekpanna. Jag har fortfarande mardrömmar av soppan på skolbespisningen i högstadiet, den där röda tomatsoppan med potatis i botten och ringar av olja på toppen, den som skapade en gulnad kant på insidan av aluminiumbehållaren. Isch usch. Jag hatar fettglans. Jag hatar margarin på mackor. Jag hatar olja i dressingar. Jag hatar langosens fettstank på festivaler, den får mig att må illa. Ibland när jag är stressad kommer den där stanken fram, från ingenstans kommer den och äcklar mig. Det är bara jag som känner den. Men mest av allt hatar jag fettet på min kropp.

S  U  R  R  E  N  D  E  R

I år har jag gett upp. 2010 kommer vara året då jag kapitulerade. Jag slet ner min fasad och kapitulerad för ätstörningarna, depressionen och allt det där. DRA ÅT HELVETE DRÖMMAR. I år rev jag sönder  min lista över alla mina mål och skrev en ny med bara en punkt, ö v e r l e v a. Det går åt skogen med det också, jag vet inte hur man gör. Snälla visa mig knepen, finns det några? Jag har letat efter kryphålen men de är så smala att jag med min fettokropp inte kommer igenom. 

Jag har börjat skriva en lista med 2010s bästa album och 2010s bästa skivomslag. Det går sakta, det är liksom svårt att ranka. Som vanligt känns musiken från i våras så långt borta och musiken som släpptes nyss känns som man har lyssnat på den alltid. Listor är alltid kul, speciellet best of året för alla skriver sånna listor och det är kul att jämnföra. Fast det har inte blivit så mycket nytt för mig i år, eftersom jag har gett upp  a l l t har jag sökt  t r y g g h e t  dragit mig ner i skivbackens vrår för att söka tröst hos min gamla kompisar. NI VET VILKA NI ÄR:

HUVUDVÄRK. värk värk. idag fixade jag två fina julklappar till pappa och sammy.

En jättetrevlig kompis

Alltså, kom igen, liksom the Who kan inte vara så svårt att lära en fågel att säga! Om jag har jackos så skulle jag lära dem säga ANIMAL COLLECTIVE och kanske texten till for reverend green. haha fatta vad ball! Håller på att färga håret. Nåde det om det blir grönt.

Från Jättetstartlet vinter 1980/81.

Men skit vad tråkig jag verkar. Vilken historisk person är du? och Vilken fiktiv figur är du? Men jag är en rätt så tråkig karaktär, ganska humorbefriad och så. NE har en snygg och användbar hemsida och jo javisst, jag önskar mig NE-spelet i julklapp! Jag har varit orolig i flera veckor, en oro som eskalerat och pang poff bang så kom dagen idag och jag är helt utmattad. 


imorgon ska jag till psyk! Ner med Facebook!

Do you know," Peter asked "why swallows build in the eaves of houses? It is to listen to the stories Peter Pan J.M Barrie

(OM ATT DÖ TRETTIONIO SEKUNDER I TAGET)

Depressionen håller mig i nackskinnet. Håller mig högt ovan marken. Inte flygande som fåglar som stillsamt kan surfa på lufttrycket. Inte heller är jag upplyft i den bemärkelsen att jag tryggt blir upplyft från en imaginär rännsten. Inte blir jag upplyft som upplyst. Nej, depressionen har gripit tag i mitt skinn. Nypor med naglar vassa som klor borras in i min torra hud. Och ovan marken är jag, med panikslagna sprattlade ben och desperat flaxande armar. Jag är så rädd att inte rösten bär mina skrik. Och ovan marken ser jag, med vidöppna ögon ser jag er alla. Min vackra familj och min älskade marsvin. Jag känner hur nyporna i nacken hårdnar, hur depressionens gulna naglar snart trängt igenom min hud. Jag får fart på rösten, ropar "här är jag! Släpp mig ner! SE UPP! Jag är ju här! SE UPP!". Min mina rop dämpas av gitarrsolon, jag ser mina favoritartister skapa musik och jag ser mina älsklingskonstnärer måla. Och trots att det är miljoner miltals meter kilometer centimeter fötter tum famnar ner till marken lugnar jag ner mig. Och trots att huden är elastiskt så går den sönder.

p.s

jag överlevde dagen fast md 8923 missöden och tro det eller jag, mitt veganhjärta tycker att det här är pinsamt att erkänna, men fan vad jag är sugen på brie.

CAN WE MAKE IT THROUGH THE WINTER

Idag önskar jag att jag hade vänner. Bara någon att prata med, någon att spela Ludo eller Alfapet med, just nu är jag så nervös att jag spyr (obs! ej hetsätning!) och kallsvettas. Jag skulle behöva någon som kan hålla mina tankar borta från det där jobbiga imorgon. Besöket hos Elsie var helande ett tag, fast nu när jag är hemma igen så känns allt så vidrigt igen. Jaja, jag får väl skylla mig själv som inte har några vänner. Mor min anser att jag inte bjuder tillräckligt på mig själv, min psykiatriker tror att jag kan ha högfungerande autism och därför har svårt att relatera till andra. Min psykolog tror tydligen att jag har ett hav av vänner, för varje gång jag besöker henne måste jag förklara att de enda jag pratar med är min familj och min marsvin. Jag tror att ingen vill ha att göra med mig för jag är fet ful och fel. Eller snarare jag är så fet ful och fel att jag undviker alla andra, jag ska inte förpesta någons omgivning, ja ska inte tränga mig på någons mera.   Ett tag trodde jag att man kunde flytta ut till ingenstans för att inte finnas. Men verkligheten hann fatt mig, hårt och brutalt, dödade min kanin.
Laddade ner Saint Etiennes a glimpse of stocking fast jag orkar inte lyssna på den nu. Julnörden jag ska nog lyssna på Bright Eyes julalbum och sätta mig ner i duschvrån och stanna där i timmar. Orkar inte vara så nogrann med energislöseri idag.


alla dessa onödiga blogginlägg är bara för jag är så jävla rädd. tankar hit och dit och allt jävla det där.

YOU NEVER WALK ALONE

Idag missade jag bussen men då hittade jag en second hand affär jag inte kände till, köpte två Mahalia Jackson LPs, varav en julskiva. Jag lyssnar alltid lite extra på henne kring julen eftersom mamma spelade alltid hennes skivor på julaftonsmorgon när vi klädde granen. Jag är så nervös och rädd inför imorgon att jag inte kan tänka klart. Det är därför jag skriver så konstigt just nu. Jag vill dö. Nu.


Och långt därborta, det låter som det kommer utifrån kanske från stora vägen, men jag vet ju att det är bara i mitt huvud, hör jag Animal Collectives fenomenala Daffy Duck. Viskandes, en nästan väsandes Avey "what I need is good advice". Annars är det knäpptyst här, bortsett från marsvinen som tuggar på hö, vibrationen från kylskåpets fläkt och det där surret som låter när grannen använder duschen.

Last frame from one of my favorite Lucky Luke comics, The Daily Star  from 1983

Jag har inte gjort en hemlighet av att jag har ökat i vikt sedan april, nämligen omkring fem typ sex kilo. Och att det har berott på att min hetsätning har eskalerat sedan jag flyttade tillbaka till Stockholm. Men sedan jag flyttade till Södertälje har jag gått ner två kilo. Delvis beror det på att jag förskjutit mitt hetsätande till kvällarna (dagarna är tillägnade till studier, musikdiggande, yatzy-spelande och serieläsande), och delvis beror det på att pytemalien är så litet och jag vill inte hetsäta framför marsvinen. Och delvis beror det på att i somras hade jag liksom förlorat förmågan att spy under ett par månader period. Jag åt mängder, men sedan fick jag inte upp något. Jag låg i min säng och ville bara dö dö dö med magknip efter matorgierna. Men nu kräks jag igen. Häromveckan fick jag frågan om jag hade ont i halsen eftersom jag såg så svullen ut i ansiktet. "Ja, du borde bli läkare" sa jag, fast jag ljög ju, när man spyr dagligen svullnar man ju upp. Jag har svårt att sluta kräkas, hatar känslan att magen är packad med mat fast det är normala mängder. Även om jag inte kräks hela innehållet, så lugnar det ner mig lite att bara kräkas lite. Men jag vill inte heller se ut som en hamster. Nästa vecka ska jag och min psykolog försöka komma på någon behandlingsplantjolafräs, men liksom, hon har typ föreslagit någon typ av intervallbehandling. Men jag kan inte börja på något om jag inte går på deras basinformationsmöten. Och jag går inte på dem för att jag inte vågar. VÅGAR VERKLIGEN INTE. Då frågar om hon om jag verkligen vill bli frisk, då stirrar jag på henne och säger ja, för fan, samt försöker skicka telepatiska meddelanden att avsluta samtalet. Det känns som hon inte tar mig på allvar.

Nu ska jag till min vackra Elsie och spela Yatzy!

I forgot that life existed I thought it was just some kind of game Smoke without fire Bright Eyes

Alla som längtar till Bright Eyes nästa album räcker upp en tass! FJORTONDE FEBRUARI och det blir deras sista, sägs det. Hoppas det blir trumpeter.

Annars finns det så mycket mer, den här veckan blir den hemskaste på åratal och jag har övervägt självmord för att slippa den.

MY HEART WAS NEVER PURE

Jag tror på balans. Jag tröstar mig med balansen, upprätt kanske vingligt, men den lugnar mig. Tanken att misslyckas, jag dömmas för min blotta existens, blir mindre outhärdlig när jag  tänker på den. Alla kan  inte vara bra, det skulle inte finnas bra människor om det inte fanns dåliga. Det skulle aldrig finnas rena människor om det inte fanns äckliga. Nu ska jag (med min stora kroppshydda) ta och skriva klart hemtentan. Balans här med, jag är bra på att plugga med dålig på livet. HOHO PRETTO PRETTO (rimmar med ghetto!) jag har en våg som hänger vid mitt fönster mot verkligheten som påminelse!

IDAG BAKADE 395 IDENTISKA PEPPARKAKSKANINER (hemma hos far, lyssnades på Grizzly Bear <3). Jag tog bara med mig tio hem, om jag tar fler kommer jag bara äta d och spy upp dem. JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ ATT RENGÖRA TOALETTEN.

and now it hurts to stay at home and see flash the mirror ball's throwing mold you can't get a grip if there's nothing to hold see the flash catch a white lily laugh and wilt but if you must smash a glass first fill it to the hilt Flash Delirium MGMT

Om en halvtimma ska jag bege mig ut i kylan för att ta mig till berns salonger för att se MGMT. puss puss hej hej vad bra! Nästan vecka blir en helvetesvecka.

I got sober because I was worried I was going to die next year Matthew Perry

I lie to myself all the time, but I never believe me  The Outsiders S.E Hinton

Jag plockar upp efter andra. Bokstavligt, på riktigt. Kvinnan som tappade sina handskar på bussen, pojken som glömde sin mössa på biblioteket. Och farbrorn som glömde sitt paraply på pendeltåget. Jag är så orolig att jag kommer att förlora något, tappat något viktigt.  Eller bara lämna kvar bevis på min existens. När jag åker tåg och buss, när jag är ute i samhället stannar jag upp, rotar i mina fickor och väska för att se att allt är där. Nycklar, böcker, cigaretter, telefon... Och nu har jag börjat hålla efter andra. Jag har en radar, jag ser när någon tappar något. I ögonvrån faller objekten. Dagligen händer det att jag "ursäkta, är det här dina handskar?" eller något liknande. Till en början vågade jag inte säga till. Att tilltala en främling, möta någons blick skrämde mig. Sedan kunde jag gräma mig över det i evigheter, det var ju mitt fel att han glömde sitt paraply!  Så jag fick överväga, vad var värst? Att bära en massa skuld eller att prata med någon. Det blev det första . Skulden blev bara större och starkare eftersom jag skapade en massa historier kring de bortglömda sakerna. Paraplyet hade han fått i julklapp från sin son som strax efteråt gick bort i ett knivsslagsmål. Och handskarna hade kvinnan letat efter på minst tio olika varuhus för att hitta de som passade henne, hon hade ju en stor knöl på ringfingret. Det har blivit ett sätt att tävla mot min sociala fobi. Tro inte att jag spontant tilltalar främlingarna med de tappade sakerna, tro inte att det är enkelt. Jag har en brottningsmatch med min ångest och viljan att sträcka mig efter mössan. Snart kanske jag hittar den där magiska barriären, den där vägen som leder mig till verkligheten.

Ska brygga kaffe nu och lyssna på Handsome Familys nya! 

I am smart enough to remember a learned path for a long time

som jag sa förut men jag säger det igen:

Håll om mig!
Förtvivlan rinner i mina ådror.
Håll om mig så hårt att du stryper flödet.
Håll om mig så hårt att jag inte tappar balansen och faller hårt mot marken. Snälla gör mig stadig.

Jag är så orolig för att du ska dö.