talk about reindeer

Last frame from one of my favorite Lucky Luke comics, The Daily Star  from 1983

Jag har inte gjort en hemlighet av att jag har ökat i vikt sedan april, nämligen omkring fem typ sex kilo. Och att det har berott på att min hetsätning har eskalerat sedan jag flyttade tillbaka till Stockholm. Men sedan jag flyttade till Södertälje har jag gått ner två kilo. Delvis beror det på att jag förskjutit mitt hetsätande till kvällarna (dagarna är tillägnade till studier, musikdiggande, yatzy-spelande och serieläsande), och delvis beror det på att pytemalien är så litet och jag vill inte hetsäta framför marsvinen. Och delvis beror det på att i somras hade jag liksom förlorat förmågan att spy under ett par månader period. Jag åt mängder, men sedan fick jag inte upp något. Jag låg i min säng och ville bara dö dö dö med magknip efter matorgierna. Men nu kräks jag igen. Häromveckan fick jag frågan om jag hade ont i halsen eftersom jag såg så svullen ut i ansiktet. "Ja, du borde bli läkare" sa jag, fast jag ljög ju, när man spyr dagligen svullnar man ju upp. Jag har svårt att sluta kräkas, hatar känslan att magen är packad med mat fast det är normala mängder. Även om jag inte kräks hela innehållet, så lugnar det ner mig lite att bara kräkas lite. Men jag vill inte heller se ut som en hamster. Nästa vecka ska jag och min psykolog försöka komma på någon behandlingsplantjolafräs, men liksom, hon har typ föreslagit någon typ av intervallbehandling. Men jag kan inte börja på något om jag inte går på deras basinformationsmöten. Och jag går inte på dem för att jag inte vågar. VÅGAR VERKLIGEN INTE. Då frågar om hon om jag verkligen vill bli frisk, då stirrar jag på henne och säger ja, för fan, samt försöker skicka telepatiska meddelanden att avsluta samtalet. Det känns som hon inte tar mig på allvar.

Nu ska jag till min vackra Elsie och spela Yatzy!