Fotografi från 2008.

VERKLIGHETS{NGEST

VERKLIGHETSÅNGE{T

VERKLIGHETSHETS

SLIGHTLY OFF POFF

SKULLE INTE TRO DET. Nej tack ack ack ack. Jag har hämtat en massa saker från fars källarförråd. Det råder kaos och förvirring i Pytemalien, till en sådan grad att jag måste fly fältet. Fast det går inte. Jag ligger eftersom fan och jag vet inte vart jag ska börja. Skit ner mig själv.

Har kanske 20 kiwis hemma. Jag köpte, mamma köpte och så tömde jag fars kyl eftersom han reser bort en vecka. Jag vet inte vad jag ska göra med tjugo kiwis. Hur länge håller d? Hur många kan man äta per dag? Kan man mixa dem? Kan man baka med dem? Kiwipaj? Men jag äter inte paj. JAG BAKAR BARA MUFFINS. Inte ugly cupcakes. JAG HATAR CUPCAKES. De ser alltid så perfekta ut och ska överträffa varandra hela tiden. Vem vill äta mallgrodor ? Känns lite som översminkade bitcharma i en high school film. NEJ TACK NO SIR.


Jag har så mycket jag måste och vill göra att INGET BLIR AV och istället sitter jag grubblar över mina 20 kiwis vara. Och nu.... biblioteket!

Can you hear the voices?

Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva. Jag skriver en massa brev, stannar halvvägs i dem, börjar på ett annat till en annan vän. Jag har tre påbörjade brev bredvid mig. Ska få klart de imorgon, hoppas jag. Jag tänkte köpa en ny kamera den här månaden men så här med facit i hand har jag lagt ut 270 kr på läkarbesök (men nu har jag frikort!) och mina mediciner går på 600 kronor. DÖ ADJÖ BUDGET. Det jobbiga är mest att alla summor kommer på en gång. Mamma har kollat upp boende i Warszawa, vi kommer ha utsikt över kulturpalatset! Jag längtar efter ändlösa promenader med Konica Pop runt handleden och hatten på huvudet i min älskade älskningsstad. JAG HAR ALLTID SUGIT PÅ ATT RITA PROFILER. Även när jag kalkerar i Ai. MER ÄN HUNDRATUSEN TECKEN PÅ USELHET. Men veckans mål: KAVLA UPP ÄRMARNA, TA MIG UT, TA TAG I MIN KRAGE KÄRA DU.

P.S
Gårdagens pinsamhet vid TP-brädet: Vad heter Tjetjeniens huvudstad? Svar: ... nej inte idag tack! FAIL.

SURVIVE AND SURVIVAL

Imorgon ska jag till min psykiatriker. Inatt sov jag mellan tre och sex. Jag undrar om han har något nytt att erbjuda. Jag har glömt bort hur man ser ut utan ringar under ögonen. Jag tror jag alltid har haft de. Kanske ger dig mig någon typ av karaktär?

Jag vet inte hur man konverserar eller är social. Jag måste träna på det. Ibland innan jag somnar gör jag listor på saker man kan säga som är ganska sånär okej normala. Fast de listorna blir aldrig skridna till något jävla verk.

Many people who are injured by their own animals do not report the attack

Så mycket ny musik! Det är väl bara för att det är vår. Just nu känns ingen riktigt euroofriskt bra. Kanske är det den där vanliga regeln om väntan, längtan och förväntan. Och att vissa albumsläpp och spelningar längtar man mer efter än andra. Allt får nya proportioner. RELATIVITETEN. Just nu känns det som om jag mest slölyssnar på allt nytt utan att riktigt lyssna, mest lika för att det är bra band och ja, jag borde liksom hej vad bra fint wow yeah rocknroll. PROCESSA. Om ngn frågade vad jag lyssnade på igår är det nog minns Ekonyheterna och ring P1 jag minns mest. Fast Noah and the whale <3 Men jag lär nog tröttna på den lagom till spelningen. Det känns som en skiva jag kommer tröttna på. INSTÄLLNINGEN.

Fotografiet är från 2007, när jag pluggade en termin på Ölands Folkhögskola.

P.S
Är det ngn mer än jag som upptäckt långa Chesterfield as lågbudgetecigg? Chesterfield rökte man när man satt på String i hemmabroderade Belle & Sebastian tröjor när man var tonåring, slutet av 90-tal. NOSTALGI.

With decisions to be made, I'm sure all of them were wrong

Födelsedag. Tre bilder från idag. Verkligheten hänger på en skör tråd. Det är allt jag har att säga. 

Using your eyes at night

Inga ord idag, men två fotografier från 2009. Jag har inte utvecklats som fotograf de senaste fem åren, snarare regredierat. Inatt sov jag kanske fyra timmar, mardrömde om spindlar (fast jag är inte rädd för de) och vaknade med igensvullna ögon. Och ett talade bevis på att Pytemalien är det sjukaste hål man kan bo i, det är svårt att ens ratta in P1 på min gamla Telefunken från 1960.

Something can’t be done

FROSSA OCH VERKLIGHETSFÖRAKT. Det här har varit de två värsta veckorna på länge. Jag kan inte minnas när det var så här senast. Jag har varit i skolan en dag av fem. Jag valde en dag då jag gissade att man kunde vara obemärkt. OBEMÄRKT. Jag hatar hatar hatar hatar billigt lösgodis. FAN FAN FAN. Det här var veckan jag inte skulle spy men det går liksom tvärtom. Jag behöver verkligen hjälp jag ber aldrig om hjälp, jag har liksom en spärr, men nu sätter jag mig på mina bara knän och ber om hjälp. Jag har kommit så långt bort från verkligheten nu och jag vill tillbaka igen. HJÄLP HJÄLP HJÄLP.

When did your little one start sleeping in a different room then you?