A lucky child don't know how lucky she is
På bara knän kryper jag på tunna linjer mot mål med namn jag inte ska uttala. Jag är så jävla förbannat trött på att ha det så här. Ständig spysmak i munnen och ständig jakt efter perfektion. Jag ber om mediciner och vård, d ä m p a d e t t a l i v . Jag behöver bli kvitt smaken, stanken, kadavern som hänger i klädkammaren och den där eviga hungern som få mig att vilja smaka död. Sedan, kanske. Ja, då.
No comments:
Post a Comment