Jag känner mig trött efter helgens alla händelser, det är så mycket sorg just nu. Fast samtidigt så är jag överlycklig att just du, hon, älskade, överlevde. Jag är tacksam att ambulansen kom fram i tid. Idag när vi pratade var det som tusentals kilo stenar lyftes ur mitt bröst.
oh yes som fan vad jag längtar till tisdag kväll! johanna kommer då! Och bandet vi ska lyssna på och musiken som ska bestämma takten på våra hjärtslag är fortfarande my morning jacket. Jag har gråten i halsen och ögnen bränner när jag ska förklara deras storhet.
No comments:
Post a Comment