talk about reindeer

a lover once can no longer now be a friend

Jag tvivlar varje gång jag ser mig i spegeln. Det är inte det där vanliga jag-hatar-mig-själv-JAG-ÄR-SÅ-FUL-JAG-VILL-DÖ utan en annan sorts tvivel. Jag känner inte igen mitt ansikte längre, min kropp i mina kläder. Det känns inte som om det är mina kläder, inte heller min kropp. Jag är förtvivlad och går hemmifrån med gråten i halsen varje gång och det är svårt att förklara varför för andra, varför jag inte visar mig. Jag har inte spytt så mycket de senaste dagarna, det kanske är därför jag är plumsig och fet i kroppen. Och tillsammans med pluffsigheten i ansiktet från alla spyor tidigare ser jag förjävlig ut. Ska försöka rida på helvetes-vågen, den där då jag käkar en massa utan att spy. DET GÖR SÅ ONT I ANSIKTET. Klarar inte av att vara så uppsvälld och det gör ont ont ont ont ont ont att leva.

DET ÄR NÅGOT LURT, DET KÄNNS SOM OM VERKLIGHETEN OCH FANTASIN DRIVER MED MIG, BÅDA TVÅ. GODNATT! VERKLIGHETEN SVIDER, SKAVER SOM FAAN ILLASITTANDE SKOR OCH JAG SKÄR SÖNDER MINA FINGERTOPPAR PÅ BOKBLAD. FANTASIN GÖR MIG SÅ BERUSAD ATT JAG DÄCKAR OCH VAKNAR UTTORKAD UPP MED MINNESLUCKOR OM VAD EXTASEN EGENTLIGEN BJÖD PÅ. KVAR FINNS FLYKTEN, LITTERATUREN! TUREN TILL BARNDOMENS ÄLSKLINGS SERIER. GRAFISKA ROMANER MED TYDLIGA LINJER. JA JAG SER JA JAG LEVER JA JAG VILL HELST AV DRIVA SJÄLV.